Trådarna som styr samhället

IMG_20180311_170322

Brännugnar 5 och 6 i Phoenix West-anläggningen i Dortmund-Hörde, fotograferade den elfte Mars 2018.

Jag har både läst och sett Ghost World många gånger genom åren. När jag var yngre kunde jag i högsta grad identifiera mig med huvudpersonen Enid, men kände frustrerat att hon borde lyssna mer på de råd hon får. Biträdet i den filmbutik hon besöker säger att punk inte leder någon vart – vill hon ändra samhället bör hon skaffa sig en topputbildning, bli VD på något stort företag och ändra systemet från insidan.

I Tyskland är politiska målkonflikter ibland olidligt tydliga. Man har exempelvis beslutat att avveckla kärnkraften helt, samtidigt som man vill nå en rad olika miljömål, däribland minskade koldioxidutsläpp. För att täcka upp för kärnkraften bryter och eldar man istället brunkol, som medför enorma koldioxidutsläpp och irreversibla skador på den miljö där gruvorna ligger. Sedan vill man förbjuda dieselbilar i vissa storstäder för att minska mängden skadliga partiklar i luften, men man tillåter samtidigt stora mängder trafik passera genom samma städer utan att ens överväga fler bilfria fotgängarzoner.

Alla vill har ren luft, men slutar man köra bil drabbas även billindustrin och således hela Tysklands ekonomi. Nästan en miljon människor är anställda inom bilindustrin i Tyskland och ytterligare en miljon jobbar indirekt i bilbranchen. Den omsatte förra året närmare 400 miljarder Euro och skatteintäkterna är betydande för staten.

Men en omställning är inte omöjlig; ett exempel är det faktum att den tidigare så viktiga stålproduktionen de senaste decennierna skalats ner enormt och här i Dortmund finns bara några rostiga spår av den kvar. Jag hörde någon prata om att innovationskraften är förhållandevis låg i Tyskland jämfört med andra liknande länder. Kanske kan den strika hierarkin och byråkratin vara en förklaring till de tendenserna, men jag tror ändå trots alla hårda regler och system, att det finns en stark vilja att förändra teknik och samhälle även här.

I vanliga fall skulle jag argumentera för att man måste börja i liten skala. I exempelvis Belgien och Nederländerna har man länge haft helt bilfria innerstäder, som fungerar som ett steg i en mer omfattante samhällsförändring. Ofta är dessa stadskärnor mycket små, exempelvis Eindhoven och Leiden där jag har vistas mycket, och är eventuellt därmed lättare att ställa om än Dortmund vore. Men det är inte bara det, jag tror att i Tyskland görs saker sällan på liten skala. Byråkratin gör sällan undantag och om någonting beslutas, så är det beslutat för hela brädet. Man gör inte direkt några speciallösningar för bara en person eller en enda plats. Därför tar saker och ting också längre tid, men när de väl har avgjorts, då tas de på största allvar. Därför måste man arbeta på större skala och genomföra förändring uppifrån.

Gräsrötterna får alltså tänka om. Här måste man göra som Enids filmlangare sa – skaffa makt att förändra systemet inifrån. Inte bara här, överallt kan man göra störra nytta om man har direkta medel. För mig är alltså frågan hur jag ska få tag på trådarna som styr samhället. På ett demokratiskt vis förstås 🙂

Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden /  Ändern )

Google Foto

Du kommentierst mit Deinem Google-Konto. Abmelden /  Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden /  Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden /  Ändern )

Verbinde mit %s