Horace och Kristinas härliga jobb

Screenshot_20180506-144742.jpg

Alla har väl sett fotot vid det här laget, där Horace Engdahl och Kristina Lugn i fullkomlig eufori traskar från börshuset i Gamla Stan i en armkrokning efter att ha levererat beskedet om att Nobelpriset i litteratur inte kommer att delas ut i år (2018). God morgon, världen! avhandlade ämnet i söndags i alla fall och vem kan inte låta bli att fascineras av fotot. Klart man undrar hur det är möjligt att de är riktigt så där glada, men mest i allmänhet måste jag säga, inte på grund av att det vore omöjligt att vara på gott humör efter att ha meddelat att man inte tänker dela ut ett pris. Medierna har diskuterat paradoxen i att ge ett sådant „sorgebesked“ och att sedan utstråla sådan lycka. Men vad då då? Personligen tror jag inte att beskedet om den indragna prisutdelningen är särskilt sorgligt för många, inte ens ledamöterna själva. Och jag känner mig då verkligen inte personligt drabbad, det hade nog ändå inte gått till någon jag känner eller ens uppskattar. Jag känner faktiskt nästan ingenting vad gäller den här nyheten. Det är istället på ett helt allmänmänskligt plan jag förundras över Horaces enorma leende. Så som han ser ut att känna på bilden, känner jag extremt sällan efter en dag på jobbet, även om jag kan vara nöjd och vara på gott humör. Det verkar rätt sweet att vara ledamot av Svenska Akademien ändå om det är så där man skuttar hem varje dag.

Werbeanzeigen

Kommentar verfassen

Trage deine Daten unten ein oder klicke ein Icon um dich einzuloggen:

WordPress.com-Logo

Du kommentierst mit Deinem WordPress.com-Konto. Abmelden /  Ändern )

Google Foto

Du kommentierst mit Deinem Google-Konto. Abmelden /  Ändern )

Twitter-Bild

Du kommentierst mit Deinem Twitter-Konto. Abmelden /  Ändern )

Facebook-Foto

Du kommentierst mit Deinem Facebook-Konto. Abmelden /  Ändern )

Verbinde mit %s